Farmor ringde mig nyss. Hon småpratade lite och sen frågade hon om jag hade pratat med pappa någonting. Jag har inte gjort det. Jag tror att det var den 27 mars jag flyttade till mamma. Och pappa har fortfarande inte hört av sig. Jag som hade så bra kontakt med min pappa förr i tiden, och nu är allt som bortblåst. Vet han ens om att han har en dotter längre? Och varför bryr han sig inte om att höra av sig till mig? Visst, jag har inte heller hört av mig, men det är för att jag tycker att ansvaret ligger på honom. Man kan likna det vid ett fotbolsspel, där det är han som har bollen. Det är hans tur att sparka den ifrån sig, och passa bollen till mig. Snart tar jag studenten, och jag har inte min pappa vid min sida. Jag kommer ihåg när jag var yngre. Det var han och jag emot världen, jag hade världens bästa pappa. Han var rolig, gjorde aktiiteter med sina barn, hela hans liv kretsade runt hans barn. Han avgudade oss, och han visade det på ett jättebra sätt. Han ställde alltid upp och behövde man honom så fanns han där. Han var precis så som en pappa ska vara, man kände sig trygg med honom. Men jag förstår inte vad som har hänt, var min pappa har tagit vägen. Han är inte samma människa längre. Han har blivit förändrad.

JAG VILL HA TILLBAKA MIN PAPPA!