De svåraste dagarna har bara precis börjat. I en månad har jag ignorerat och inte tänkt på mina känslor alls. Det är som att jag har varit en känslokall människa med stenhjärta. Men nu börjar isen smälta och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Imorgon är det halloween och en jobbig dag för mig. Jag ska supa tills jag inte ens kan stå på benen längre. Så att jag glömmer allt. För det är guld värt att lyckas släppa allt för stunden.
Ska börja blogga på en annan blogg. Av förklarliga skäl... Inget jag tänker ta upp. Om ni vill ha den nya bloggadressen, maila mig på miimo-91@hotmail.com så får ni den :)
Mitt liv är en enda röra. Just nu har jag inte lust med någonting alls. Jag orkar inte mer bara. Jag vill bara lägga mig under ett täcke och gråta i flera veckor. Inte bry mig om någonting. Äta kan jag inte göra heller, så det är väl lika bra att bara lägga sig under täcket och stanna där. Tårarna slutar inte rinna. Det finns fan ingen glädje i mitt liv längre. Jag vill bara försvinna, bort, långt bort. Jag vill inte tänka. Inte minnas. Inte finnas. Jag förstår inte hur det kunde bli såhär. Från lycklig till helt förstörd, nästan redo att läggas in på psyket.
Måste bara lägga upp den här videon och visa er, dom filmade den i Haninge (Rudan) och på mitt jobb. Lite coolt tycker jag! Jag jobbade den dagen i somras när de var där, men har inte hittat den förrän nu. :)
Allt känns så tråkigt och grått just nu. Känns inte riktigt som att jag har någon livsglädje, den bara försvann liksom. Jag har bestämt mig för att sälja Mollie. Tyvärr så klarar jag inte att ha två hundar ensam. Hon är ju en alldeles underbar liten prick, men det blir nog bäst för henne så också. Så om det är någon som är intresserad, hör av er. Jag har lagt upp en annons på blocket också.
Att det skulle bli såhär, det var inget jag hade räknat med. Jag trodde att det skulle vara du och jag föralltid, men oj, så fel jag hade. Jag förstår inte hur jag kunde vara så naiv. Men nu är det som det är. Jag ska försöka att leva livet ett tag, att bara ha mig själv att ta hänsyn till. Och ha kul på vägen! Det här klarar jag. Trots att jag är så himla nere så känner jag mig stark. Jag KAN klara mig ensam. Det hade jag aldrig sagt för en månad sen. Men nu har jag lärt känna en ny sida av mig själv. En sida jag inte hade en aning om att den fanns. Jag är trots allt glad att det har blivit såhär, även fast det gör riktigt ont. Att få en sån insikt om sig själv, det är guld värt.
Har egentligen inte tid att sitta och skriva. Men ville bara slänga in ett inlägg lite snabbt och säga:
Grattis på 22-årsdagen Jonas! Det här kommer att bli en jättebra dag, trots det som har hänt. Idag lämnar vi alla bekymmer utanför och är positiva istället! :)
Minns du? Det måste ha varit evigheter sen. Jag kommer alltid att finnas för dig, oavsett vad som händer.
Måndag idag, och jag är ledig. Riktigt härligt! Det hade varit ännu härligare om man slapp hostan. Helgen har varit mys. Det vart lite fest, lite mys och ett spontanåk in till stan. Och inte för att förglömma: en galen tant. Vad kul det var, men oj vad jag tyckte synd om henne. Ser ännu mer framemot nästa helg. Då blir det vi tjejer som ska ut och göra stan osäker, kan det bli bättre?
Nu ska jag ligga här och se vad resten av dagen har att bjuda på. Ska eventuellt iväg en säng och sola lite.
Imorse när jag vaknade var jag glad. Jag var glad trots att det är lördag och jag var tvungen att gå upp tidigt. Jag var glad trots att det är höst och kyligt ute. Jag var glad trots allt skit jag haft på senaste tiden. Men såhär glad har jag inte varit på länge, och det var riktigt härligt. Varför? Jag har ingen aning, haha. Det har bara gått en vecka sen det tog slut med Jonas, men ändå har jag hunnit ta mig ifrån de där ledsna tankarna. Såklart att det fortfarande är jobbigt, det är skitjobbigt. Men jag klarar det här med ett leende på läpparna. Eller åtminstone i huvudet.
Fredag idag, och jag är ledig. Härligt! Men imorgon jobbar jag, och jag börjar 7 på morgonen, så det känns mindre roligt... Förkylningen hänger fortfarande kvar, men jag hoppas att den har blivit bättre tills imorgon. Eller helst tills idag på dagen.
Usch, det finns ingenting att skriva om. Jag skriver sen när mitt liv är mer intressant.
