Lättar på trycket lite bara,
Datum: 2011-01-15 @ Tid: 10:14:03
Godmorgon mina vänner. För mig är det som sagt ingen bra dag, men jag kan ju ändå önska er en godmorgon för det.
Detta har min dag bestått av hittills, och klockan är inte ens 10. KRÅNGEL, KRÅNGEL, KRÅNGEL. Jag måste få ur mig det här, pallar inte hålla sånt inne för snart sprängs jag.
* Till att börja med så måste jag säga att det bor ett par boxare här. Det är tydligen någon landskamp eller så. Imorse stod de och värmde upp, alltså hoppade runt, slängde med armar och ben åt alla håll och kanter bara en bit från receptionen, och mitt i gången till frukostmatsalen. Alltså, slutsats = ingen annan kan ta sig förbi, och de stör andra gäster. Vilket leder till att jag blir störd, självfallet.
* Det var några som skulle åka, och stod vid entrén och väntade på skjuts (innanför dörrarna). De stod som sagt inne, men samtidigt så nära dörren att den hölls öppen. Så stod de i en KVART. Smart? Nej. Varken för de själva eller mig som står här i receptionen, och inte kan flytta på mig.
* En kille kom och frågade om en kompis till honom (med världens svåraste namn, som jag knappt kunde hitta), hade "checkat ut sin nyckel". Jag förstod faktiskt inte vad han menade, och sa att: "ursäkta, men jag förstår inte riktigt hur du menar?" Till svar? Haha, detta fick jag till svar: "Ja men du vet, checkat ut sin nyckel....?"
* Och nu till nästa dummerjöns som kände för att göra min dag till ännu mer pest och pina. Han ringer, ber att få rum på bottenvåningen, jag förklarar att receptionen ligger på våning 5 och undrar om det går bra. Han upprepar att han vill ha rum på bottenvåningen. Då "tjafsar" vi ett tag fram och tillbaka, sen kommer vi fram till att våning 5 blir bra. Då säger jag att jag har noterat deras önskemål och att vi ska göra allt vi kan för att uppfylla det, men att jag inte kan garantera det till 100%. Då frågar han mig varför, och att om de inte får rum på den våningen så kommer de inte till hotellet. Han avbryter mig flera gånger, och jag får inte riktigt komma fram till vad jag vill säga. Såhär löpte samtalet vidare (H=Han, J=Jag):
J: Ursäkta mig, men snälla du. Vill du lugna ner dig lite så att jag kan få tala till punkt och berätta vad jag har att säga?
H: Mmmm...
J: Jag LOVAR att vi ska göra allt vi kan för att uppfylla ert önskemål, absolut. Men jag kan faktiskt inte garantera det till 100%.
H: Vad menar du? Varför inte? Nu har vi ju bokat ett sånt rum.
J: Det jag menar är att vi ska prioritera ert önskemål eftersom det är väldigt viktigt för er. Men jag vågar faktiskt inte lova att ni får ett rum på våning 5. Jag kan lova att vi försöker uppfylla önskemålet. Och det brukar absolut inte vara en omöjlighet.
H: Men då är det ju inte så svårt att lova det eller hur?
J: Jo. Det kan hända att de rummen är uppbokade redan, vi bokar inte vilket rum en gäst ska bo på redan vid bokningen.
H: Kan ni inte göra det då?
J: Tyvärr. Men som sagt, vi ska göra allt vi kan för att uppfylla ert önskemål. Och jag förstår verkligen att det är viktigt för er. Så jag lovar att vi gör allt vi kan, vilket förmodligen inte ska vara något problem alls.
H: Okej, hejdå.
Långt jag vet, men åh så mycket lättare jag blev!
Detta har min dag bestått av hittills, och klockan är inte ens 10. KRÅNGEL, KRÅNGEL, KRÅNGEL. Jag måste få ur mig det här, pallar inte hålla sånt inne för snart sprängs jag.
* Till att börja med så måste jag säga att det bor ett par boxare här. Det är tydligen någon landskamp eller så. Imorse stod de och värmde upp, alltså hoppade runt, slängde med armar och ben åt alla håll och kanter bara en bit från receptionen, och mitt i gången till frukostmatsalen. Alltså, slutsats = ingen annan kan ta sig förbi, och de stör andra gäster. Vilket leder till att jag blir störd, självfallet.
* Det var några som skulle åka, och stod vid entrén och väntade på skjuts (innanför dörrarna). De stod som sagt inne, men samtidigt så nära dörren att den hölls öppen. Så stod de i en KVART. Smart? Nej. Varken för de själva eller mig som står här i receptionen, och inte kan flytta på mig.
* En kille kom och frågade om en kompis till honom (med världens svåraste namn, som jag knappt kunde hitta), hade "checkat ut sin nyckel". Jag förstod faktiskt inte vad han menade, och sa att: "ursäkta, men jag förstår inte riktigt hur du menar?" Till svar? Haha, detta fick jag till svar: "Ja men du vet, checkat ut sin nyckel....?"
* Och nu till nästa dummerjöns som kände för att göra min dag till ännu mer pest och pina. Han ringer, ber att få rum på bottenvåningen, jag förklarar att receptionen ligger på våning 5 och undrar om det går bra. Han upprepar att han vill ha rum på bottenvåningen. Då "tjafsar" vi ett tag fram och tillbaka, sen kommer vi fram till att våning 5 blir bra. Då säger jag att jag har noterat deras önskemål och att vi ska göra allt vi kan för att uppfylla det, men att jag inte kan garantera det till 100%. Då frågar han mig varför, och att om de inte får rum på den våningen så kommer de inte till hotellet. Han avbryter mig flera gånger, och jag får inte riktigt komma fram till vad jag vill säga. Såhär löpte samtalet vidare (H=Han, J=Jag):
J: Ursäkta mig, men snälla du. Vill du lugna ner dig lite så att jag kan få tala till punkt och berätta vad jag har att säga?
H: Mmmm...
J: Jag LOVAR att vi ska göra allt vi kan för att uppfylla ert önskemål, absolut. Men jag kan faktiskt inte garantera det till 100%.
H: Vad menar du? Varför inte? Nu har vi ju bokat ett sånt rum.
J: Det jag menar är att vi ska prioritera ert önskemål eftersom det är väldigt viktigt för er. Men jag vågar faktiskt inte lova att ni får ett rum på våning 5. Jag kan lova att vi försöker uppfylla önskemålet. Och det brukar absolut inte vara en omöjlighet.
H: Men då är det ju inte så svårt att lova det eller hur?
J: Jo. Det kan hända att de rummen är uppbokade redan, vi bokar inte vilket rum en gäst ska bo på redan vid bokningen.
H: Kan ni inte göra det då?
J: Tyvärr. Men som sagt, vi ska göra allt vi kan för att uppfylla ert önskemål. Och jag förstår verkligen att det är viktigt för er. Så jag lovar att vi gör allt vi kan, vilket förmodligen inte ska vara något problem alls.
H: Okej, hejdå.
Långt jag vet, men åh så mycket lättare jag blev!
Kommentarer
Postat av: daniella
haha vilka människor
2011-02-11 @ 11:43:29
Trackback