Jag sitter hopkrupen i sängen med tv:n på, taklampan tänd och rullgardinen fördragen. Jag vågar inte stoppa ner fötterna på golvet eftersom möjligheten finns faktiskt att det kan ligga någon under sängen. Mitt hjärta bultar snabbare än någonsin, det känns som att jag har hjärtat i halsgropen. Jag är så himla rädd, men ändå utsätter jag mig för dessa skräckfilmer. Jag tror inte att det finns någon som är mer mörkrädd än mig, jag kan verkligen inte sova i ett helt bäcksvart rum. Jag vågar inte gå i mörker om det inte är högst nödvändigt. Jag blir ofta rädd om Jonas somnar före mig, senast igår försökte jag väcka honom för att jag var rädd. Jag kan verkligen inte ligga på sidan och försöka sova, då för jag alltid för mig att det står någon bakom mig, jag känner mig iakttagen. Jag vågar knappt tvätta ansiktet när jag är ensam, även fast det är mitt på ljusa dagen. Haha, nu har ni fått veta allt om mina rädslor. Vill ni veta vad som framkallat dem den här gången?

Vi gick på bio idag och bestämde oss för att se "My Bloody Valentine 3D". Den var hemsk! Jag blundade säkert mig igenom iallafall halva filmen, det var så himla äckliga scener! Och man fick nästan aldrig chansen att hämta andan innan nästa skräckscenen kom. Men den var bra faktiskt, den innehöll lagom mycket spänning och var helt enkelt bra. Men som sagt, som den haren jag är kommer jag inte kunna sova inatt. Och om Jonas somnar tidigare än mig kommer han få räkna med att inte få sova särskilt länge.