Jonas är arg. Han är som ett åskmoln som hänger med sina läppar enda ner till knäna. Det känns nästan som att jag är en hund och kan känna lukten av hans ilska på flera mils avstånd. Undrar vad jag kan göra så att han blir glad igen? En kram kanske? Nej, det är nog inte tillräckligt.
Jag får helt enkelt stå ut med ett åskmoln som har läppar som hänger ner till knäna?

Haha, herregud! Han skulle nog bli ännu mer arg om han läste det här. Eller så kanske han blir glad bara för att jag skriver så passande och fyndiga beskrivningar på honom? Jag ska testa! Om jag inte återkommer blev han säkert riktigt arg..
Nej, så hemsk är han faktiskt inte, min pojkän ♥