Saknad eller bara förtvivlan?
Jag känner en smärta i bröstet. Det gör fruktansvärt ont. Varför vet jag inte riktigt, kanske är det av saknad, kanske är det av förtvivlan? Det kan jag faktiskt inte svara på. Jag kan ju inte sakna redan nu? Eller så är det mycket möjligt att det är just saknad jag känner ändå. Jag vet ju att du inte kommer för att hämta mig idag när jag slutar. Jag vet att du inte kommer att ligga och snarka bredvid mig inatt. Och det är just den känslan som gör så obeskriviligt ont. Jag vet att jag kommer få sitta där ensam på julafton, utan att ha någon att krama, pussa och säga ”god jul” till. För den här julen är ingen ”god” jul. Denna julen skulle jag lika gärna kunna hoppa över, hamna i koma under tiden eller något liknande, så att jag slipper tänka så mycket.
Ja, jag kanske är larvig nu. Men vem kallar en annan människa larvig, just för att man skriver ner sina känslor? Detta är mina känslor, och de kan jag tyvärr inte göra så mycket åt. Jag vet att du inte ska vara borta jättelänge, jag vet att jag kommer att klara mig jättebra. Men ändå så gör det så ont. En ständig och ihållande smärta i bröstet.
Jag saknar dig. ♥