Lisahar fått mig att inse en sak. Jag har ett beroende. Ett farligt beroende, som jag måste bli av med. Jag är beroende av människor. Jag är en sådan som inte klarar mig utan människor runtomkring mig. Jag fungerar inte. Jag måste ha någon att stå och borsta tänderna med, jag måste ha någon att ligga hopkrupen i soffan med framför en bra film. Jag måste nästan höra någons tunga andetag för att jag ska kunna somna. Jag måste ha någon att prata med för att lyckas få ut mina känslor. Visst är vi alla lite beroende av andra människor, men vissas beroende är mindre än andras. Mitt är så stort det kan vara. Jag kan inte umgås med mig själv. Jag kan inte njuta av lite ensam-tid, istället sitter jag och räknar timmarna tills någon kommer hem. Det kanske är därför jag ogillar att vara hemma själv, även fast det är mitt på dagen?
Nu när jag har fått insikt i det här, så ska jag försöka bli av med det.