Saknad eller bara inlärt beteende?
Datum: 2008-12-20 @ Tid: 13:03:28
Jag pratade med Jonas för ett litet tag sen, han sitter fortfarande på tåget. Jag blev ledsen när jag pratade med honom, ledsen när man vet att han är på väg längre och längre bort från mig. Jag vet att det kan låta larvigt, jag menar egentligen är det inte så farligt. Men det känns ändå så tråkigt och deprimerande.
Jag ska åka till stan snart och möta Lisa, det ska bli roligt att få något att göra så att man inte bara går hemma och deppar ihop. Egentligen borde jag inte vara deprimerad, han ska bara vara borta i en vecka. Och den här gången kommer han tillbaka hit. Förut var det ju så att han åkte från Östersund, hälsade på här och sen åkte tillbaka dit. Men nu hälsar han på i Östersund och kommer tillbaka hit! Men anledningen till att jag känner mig så deprimerad tror jag är att jag är så van att jag ska vara det när han åker iväg. Om man ska prata i psykologi-termer så kan man kalla det ett inlärt beteende. Jag har lärt mig att när Jonas åker, så ska jag vara ledsen. Och därför är jag det nu också, eftersom jag har en vana att jag typ borde vara det.
Eller så kan det bero på att jag har vant mig så mycket med hans närvaro att jag vet att det kommer kännas ensamt.
Nu ska jag fixa lite, sen ska jag åka iväg och träffa Lisa. Det ska bli skönt!
Puss
Jag ska åka till stan snart och möta Lisa, det ska bli roligt att få något att göra så att man inte bara går hemma och deppar ihop. Egentligen borde jag inte vara deprimerad, han ska bara vara borta i en vecka. Och den här gången kommer han tillbaka hit. Förut var det ju så att han åkte från Östersund, hälsade på här och sen åkte tillbaka dit. Men nu hälsar han på i Östersund och kommer tillbaka hit! Men anledningen till att jag känner mig så deprimerad tror jag är att jag är så van att jag ska vara det när han åker iväg. Om man ska prata i psykologi-termer så kan man kalla det ett inlärt beteende. Jag har lärt mig att när Jonas åker, så ska jag vara ledsen. Och därför är jag det nu också, eftersom jag har en vana att jag typ borde vara det.
Eller så kan det bero på att jag har vant mig så mycket med hans närvaro att jag vet att det kommer kännas ensamt.
Nu ska jag fixa lite, sen ska jag åka iväg och träffa Lisa. Det ska bli skönt!
Puss
Kommentarer
Trackback